Premiär-åket

Så var det då dags. Dags att ta fram de gamla skidorna som glidit en och annan mil i fjällterrängen. Kanske inte sådär väldigt snabbt och från de högsta topparna just men mil har det blivit… Satte på stighudarna redan inomhus och smög mig ut i backen. Liftarna hade redan stannat men lamporna var tända och lyste upp backen som en stor teaterscen. Jag började sakta med fasta korta steg med lite darriga stavtag. Pulsen började dunka redan efter några steg men jag tog mig uppåt, högre och högre. Benen blev mer och mer stumma men jag fortsatte ända upp till sista lampan. Tog av stighudarna och tackade Gud för att det inte var någon teaterscen jag hamnat på utan en upplyst skidbacke helt utan publik. Kände mig stel och ovan de första svängarna men snart kände jag vinden, snöstänket och ljudet av stålkanter mot hård snö. Trots att det inte gick speciellt fort och det såg säkert alldeles förskräckligt ut om någon sett mig, så kom känslan av glädje, lekfullhet och härlig vinter.

Premiäråket är avklarat för ett bra tag sen nu, men premiärterminen för min del som föreståndare för en av Sveriges härligaste bibelskolor är alldeles nyss avslutad. Jo, jag har känt mig lite darrig, mörbultad och stel men fartkänslan och det härliga ljudet av skratt, vetgirighet och underbar gemenskap ger känsla av glädje och ”härlig vinter”.

Hur det har gått? Ja, det får du fråga deltagarna på Bibelfjäll. En sak är i alla falla säker. Hade jag varig ung så hade jag självklart valt att gå Bibelfjäll. Kombinationen bibel, fjäll och mötet är oslagbart!

Välkommen!