Slutet, eller är det en början på något nytt?

Efter en vår med dåliga uppdateringar kommer här ett stilla farväl från den första bibelfjällklassen. Vi har haft ett fantastiskt år med Gud och varandra i Hemavans fjällmiljö, som bjudit på mycket äventyr och upplevelser.

I fredags var det dags för avslutning. Det var med blandade känslor vi vandrade upp längs Kvarnbäcken för en nattvardsandakt ute i det gröna (eller, det är inte så grönt här än…). Sedan var det avslutning på fjällgården, med sång och glädje, tårar, skratt och minnen. Många från bygden närvarade liksom en del anhöriga till oss elever.

Vi tackar alla som gjort detta år till vad det blivit och välkomnar nästa klass!

/Per, Johanna H, Gabriel, Emelie, Joel, Kajsa, Andres, Daniel, Linda, Frida, Emanuel, Johanna E, Mikael, Josef och Johannes

våren är på väg

Hallå trogna bloggläsare. vi vill börja med en ursäkt för vårt oerhört ofrekveta blogguppdaterande. det känns trist att vi varit så dåliga på att delge er våra fantastiska upplevelser av bibeln, fjället och mötet. men här kommer ett försök till gottgöring, där vi ska skriva lite om vad vi fyller dagarna med i hemavan, umfors etc etc etc.

i skrivade stund befinner vi (johanna e, emelie, micke) på fritidsgården i tärna. här spelar vi pingis, billjard, bryter arm och lyssar på roliga svenska ord tillsammans med ungdomera från bydgen. tidigare har vi varit på konfa-undervisning och fått oss några härliga timmar i pisten, också dessa delar av kursdelen mötet. ”mötet” har pågått sen sportlovet, och är ett väldigt uppskattat inslag i skolan då det innebär mycket kontakt med ortsbor och turister, samt en hel del fin åkning. några av oss har t ex varit i Storuman, Lycksele och i Vännäs där vi hjälpt till på tonår, hållt andakter och gudstjänster, scoutat och varit skicart-instruktörer.

vår bibelkunskap har påökats ytterligare med hjälp av diverse gästföreläsare b la olof edsinger, maria camnerin, anders sjöberg och magdalena omnell, dessutom allas vår elisabeth som just lämnat oss efter sitt andra session om paulus och hans resor. med andra ord så är vi alltjämt nöjda med vår undervisning och tycker att det är liite trist att det är mindre än halva terminen kvar..

bivackturen som vi sett fram emot evinnerligen har blivit ytterligare framskjuten till v 14 p ga allt mellan himmel och jord, mestadels väder. en liten anekdot angående detta är att vi som substitut fick traska i ruttjebäcken i torsdags som enligt mojo ”aldrig är för dåligt väder för att gå i”, så på med stighudar (och snöskor) och iväg. i början var allt frid och fröjd, men efter 700 meter satte vädergudarna sig emot oss (nej förresten, sånt tror vi inte på) och det började snöa och storma nåt så fruktulöst mycket att mackorna vi åt bestod till 70 % snö och klasskompisarna som satt i andra änden av snösoffan bara försvann in i dimman. trotts detta hördes outtröttliga och glada utrop från mojo i form av ”jiiihaaaa” och ”vi bor här!”. efter fikat gick vi hem utan ett enda finåk i den beryktade offpisten.

fjället är oberäkneligt, glöm aldrig det!

vi trivs alltså fortfarande alla tiders, särskillt nu när solen tittar fram och inte går ner förrän 8 på kvällen. Puss och kräm från freedenuoall emdjölee och eriiicksson jOOhanna

bara för att ni trugar: http://lexin2.nada.kth.se/lexin/#searchinfo=both,swe_swe,bajs;

Hundar som räddar liv

Tänk dig att du ligger med snö packad runt dig och du vet varken upp eller ned. Du är fast i en lavin och kan inte göra någonting. Ditt liv vilar i andras händer, händer som inte heller kan göra så mycket. Dina chanser att överleva ökar dock betydligt om de som letar efter dig har en hund med sig.

Under den gångna veckan har Fjällräddningen varit här och övat. Bland annat fick några av oss bibelfjällare vara figuranter för lavinhundsträningen. Vi låg nedgrävda i varsin liten grottliknande utgrävning i snön och det var hundarnas uppgift att hitta oss, en hund i taget. Det var en spännande känsla att ligga där och vänta, och att sedan höra de grävande tassarna i snön följt av en blöt hundnos skymtandes i ögonvrån… De var så träffsäkra, började gräva och skälla vid precis rätt ställe. Duktiga var de.

Vi har tidigare fått lära oss att undvika laviner och att det är sjukt dåligt om man väl hamnat i en. Nu har jag lärt mig att har man väl hamnat där är en hund den bästa livräddaren.

EN ELOGE TILL FJÄLLRÄDDNINGEN OCH DESSA HUNDAR! (Särskilt Trams som hittade mig :P)

Se och njut! //Frida

MELLANÖSTERN! obs: långt inlägg

Blogg!

Här kommer en liten reseskildring från vår Mellanösternresa i december. Vi for från Hemavans vita fjäll via Stockholm och Wien och kom sedan äntligen till Tel Aviv. Där väntade en spännande och omtumlande vecka. Denna inleddes i Galiléen, närmare bestämt Tiberias, där vi tillbringade våra två första nätter. Vi vandrade bokstavligen i Jesu fotspår, något annorlunda mot våra vanliga fjällturer uppe i norr. Stekande sol och vindstilla ökenlandskap bidrog till mycket svett, trötta ben och en djupare inblick i hur det skulle ha kunnat vara att vandra omkring med Jesus. Att läsa bibeltexter på de platser de utspelade sig var häftigt, och förståelsen stärktes ännu mer genom bibliodrama (ett sätt att gestalta en bibeltext med kreativa uttryck, t. ex. drama).

Vår resa var väldigt innehållsrik, så att skriva om allt skulle varken bli intressant eller roligt för er att läsa, dock så gjorde nästan alla programpunkter starkt intryck på oss alla. En grej som slog mig direkt när vi hade anlänt till det heliga landet, är hur oerhört religiöst präglat det är i jämförelse med vårt sekulära Sverige. Första stoppet vi gjorde hörde vi minaretutropen ljuda och människor stannade upp i vad de gjorde för att falla på knä, på bönemattor eller kartonger, vända mot Mecka för att ha sin dagliga aftonbön. Här hemma har samhället uppfattningen att religion är något förlegat, som man sysslade med när man inte hade tillräckliga vetenskapliga belägg för vad som händer i världen, men i Israel var det folks verklighet, samhället genomsyrades liksom av att folk trodde på något högre väsen, vare sig de var muslimer, judar eller kristna. Och det är väl i och för sig inte så konstigt, då samtliga av dessa tre religioner mestadels har sin historia just på detta lilla landområde.

När vi hade varit några dagar i Galiliéen kördes vi av vår eminenta busschaufför Muhammad längs med jordanfloden, via döda havet – där vi fick oss en riktigt huskur med massa salt och mjukgörande lera – vidare till Betlehem, Jesu födelseort. Väl där fokuserade vi dels på de kristnas situation eftersom hela 40 % av invånarna där var kristna i jämförelse med 2 % i hela landet. Dessutom låg stort fokus på den rådande konflikten mellan Israel och Palestina, då Betlehem är väldigt präglat av denna p g a en viss mur som Israel smällt upp tvärs igenom. I Betlehem hade vi en guide som körde runt oss till diverse heliga platser, t ex födelsekyrkan och herdarnas äng, dessutom fick vi gå på studiebesök på SIRA-skolan, en skola, finansierad dels av Sverige, för palestinska barn (kristna och muslimer) med läs- och skrivsvårigheter. Och sen det möte som gjorde allra mest avtryck på oss, nämligen besöket i flyktinglägret DeHeishe. Där hade vi en guide som berättade en massa historia och fakta om palestiniernas situation, vilken var helt sjuk rent ut sagt, för de stackare som fått sina hembyar massakrerade av Israelisk militär och till följd av detta tvingas bo i flyktinglägren. 12 000 människor på ½ km2, 7000 barn varav 2 500 fick plats i skola, 64% arbetslöshet, hårt kontrollerade av Israel som har ansvar för resursfördelningen. Detta var bara några av det han berättade. I samtalet som följde efter rundvandring bland de smala gränderna och de gråa betongkuberna till hus blev vi alla ännu mer förvånade, ödmjuka och imponerande då de flesta palestinier verkar ha en så god människosyn trots all misär och förtryck de länge tvingats leva under. De såg alla israeler som medmänniskor, och uppmuntrade oss att göra desamma. Trots stor frustration och en känsla av hopplöshet lyckades dessa människor, tillsammans med många andra vi träffade och samtalade med (både israeler och palestinier) att förmedla hopp och framtidstro.

Vi tillbringade våra sista tre dagar i Jerusalem, där vi fick se flera heliga platser, lära oss att pruta på palestinasjalar, äta kulinariska läckerheter och betrakta konflikten från ett annat perspektiv. Riktigt imponerande och vacker stad, med många olika typer av människor.

Såhär i efterhand, när man sitter och blickar ut över ett lugnt och vinterfint fjälllandskap i Hemavan, när falafel- och pitabrödssmaken gått ur munnen och alla de arabiska fraserna vi lärde oss sedan länge är bortglömda, känns allt vi fick vara med om den där veckan i december ganska avlägset. Men som Lukas skriver i apg 4:20, ”Vi kan inte tiga med vad vi sett och hört” så kommer vi bära med oss alla upplevelser, för ingen enda av oss åkte från Israel oberörd. Och genom att sprida kunskap, upplevelser och känslor kan vi åstadkomma en förändring! Så fråga oss, eller fråga oss inte, vi kommer ändå göra vad som står i vår makt att sprida det vi sett och hört!

T ex ska vi den 24 februari klockan 19 ha en Israel/Palestina-kväll här på SMU fjällgård i Hemavan, alla är hjärtligt välkomna att delta, om ni har vägarna förbi, eller om ni har en torsdagkväll utan direkta planer.

Här följer lite bilder för att ni ska få ytterligare inblick i hur våran resa utspelade sig, och kom ihåg att vara nyfiken, observant och aldrig ge upp hoppet!

// Johanna E

Telemark i våra hjärtan

Nu är vi tillbaka i Hemavan. Vi har flyttat från SMU Fjällgård till Umforsgården. Där har vi inget internet (än), vilket förklarar det obefintliga bloggandet! Här kommer en kort sammanfattning av vad vi gjort hittills på terminen.

Första dagen ägnades åt flytten. Vi bar kartonger och packade upp. Det är 1,5 mil från Hemavan till Umfors, vilket avstånd vi kommer flänga fram och tillbaka var eviga dag i två inte alltför nya minibussar som strejkar ibland, t ex när det är mindre än 25 minus. Nåväl, det ska nog gå med Guds hjälp.

När vi var installerade och klara på Umfors, som för övrigt är en jättemysig konferensgård ute i ingenstans, började vår bibelundervisning med Anki då vi läste om de poetiska böckerna i bibeln. Mycket intressanta böcker och mycket peotisk begåvning i klassen då många valde att författa egenkomponerade dikter när vi skulle redovisa de böcker vi fokuserat på i grupper om 2 och 2. Emanuel hade gjort en riktigt sentimental och adjektivrik skildring av hur det är att bemästra en bil, vilket gav iaf mig större förståelse över denna passion som pojken har för fordon på hjul.

På fjälldelen fick vi lära oss om laviner. Vi fick öva oss i att söka med transcievers och reccosökare, vilket var svårare än man kan tro.  Ska dessa hjälpmedel ha någon chans att hitta en snöbegraven vän krävs enorm övning och snabbhet. Dessutom krävs det att både sökare och mottagare finns på plats. Snön blir även stenhård, så har man ingen spade med sig är det totalkört. Vi fick kort och gott lära oss att laviner är det bäst att inte hamna i. Därför fick vi lära oss hur man bedömer riskerna INNAN för att undvika dem.

Helgen ägnades åt skid/snowboardåkning och softande i Umfors. Att utforska byn tog ca en halvtimme inklusive att handla på Gränslöst. Johanna E:s syster var och hälsade på i helgen. Detta gjorde även personal och lärare från Hemavan med medtaget inflyttningsfika! Den första veckan blev bra, helt enkelt.

Hittills har denna vecka 3 bjudit oss på massor av ny kunskap om profeterna i bibeln och i dagens samhälle! Riktigt lärorikt med först varsin redovisning av de mindra profeterna i bibeln, dessutom ett något provokativt och väldigt inspirerande entimmessamtal på skype med fredsaktivisten Annika. Därefter följde intressanta diskussioner samt bönegruppssamlingar. Väldigt givande bibelkunskap alltså!

Nu är vi ett gäng som ska bege oss ut i längdspåren och få några kilometer i benen innan Fridas och Johanna E:s januaribad äger rum. Det ska bli en spännande och förhoppningsvis kylig upplevelse, dock så är vi väldigt tacksamma över att temperaturan står på -7 iställer för -28 som det gjorde i helgen.

Det var allt för denna gången, hoppas ni följer oss här på bloggen och kommentera gärna! Allt gott önskar Frida och Johanna E

 

Det är ingen skam att sno

för första gången i bibelfjälls historia har vi blivit varse om det berömda norska uttrycket ”det är ingen skam att sno” (sno=vända om, gå tillbaka). vi skulle nämligen upp på fjället för vår första riktiga tur med skidor. målet var att färdas de 10 km och ca 700 höjdmeterna till viterskalsstugan för att tillbringa natten där och sedan skida tillbaka på kungsleden tillbaka hit, till annexus braxus. MEN, när vi steg upp i morse stod temperaturan på -30.9 grader. ganska kallt med andra ord. detta medförde lite smärre justeringar i färdplan, men halv 11 spännande vi fast skidorna på ryggsäcken och vandrade upp för centrumbacken till kungsleden för att sätta på turskidorna och därefter börja vår färd mot viterskalet. när vi 3 h och 4 km senareåt lunch bestämde mojo i enväldig demokrati att vi skulle vända för att göra ytterligare en dagstur med skidorna imorgon.

Trotts en del besvikelse från olika håll i klassen var vi ändå nöjda med en riktigt vacker och härlig tur på kalfjället. vissa av oss fick t om uppleva och bevittna en lavin då mojo skulle åka först ut för en platå och visa vägen. tätt följt av Emanuel och därefter besökte även Joel och Kajsa platsen där lavinen lösts ut. En annan spännande upplevelse var när vi på turskidor (längdskidliknande) skulle ta oss ner till gården igen via centrumbacken. Det var länge sen vi bjöds på så mycket skratt, framförallt tack vare Joel och Josef som dagen till ära bar ”vita blixten”, ett par antika träskidor som snart blir k-märkta och som säkert fanns långt innan Gustav Vasa.

Nu är vi i alla fall tillbaka och ska till bastun och tina upp våra frusna själar, därefter blir till att äta upp morgonsdagens tänkta matsäck och kolla på bonde söker fru, bra kväll med andra ord.

sen vi senast författade något på bloggen har vi haft en massa kul för oss. En hel del skidor och bräda har åkts, vi har lärt oss en massa om Jesus: hans liv, liknelser och undervisning, dessutom har vi haft hand om vår första gudstjänst i Tärna, vilket gick jättebra och var hur kul som helst, trots att det var domsöndag.

Här följer lite bilder från dagens färd.

Allt gott önskar fjällbiblarna genom Johanna E.

Storstadsvecka och träningsvärk

Hemma igen i ett vintrigt Hemavan efter lov och storstadsvecka i Ume. Känns minst sagt spännande att åka från vinter till höst och sen tillbaka till vinter igen. Så var det i alla fall för mig som kommer söderifrån.

Tänkte berätta lite vad vi gjort senaste veckan i Ume. Som Frida skrivit var vi en kväll på Blå träffen så det får ni läsa om i hennes inlägg. Hela veckan började med incheckning på KFUM:s vandrarhem och mat i Vasakyrkan, fantastiskt gott Elisabet. Måndagen ägnade vi sen åt guidad kyrktur i stan, det vill säga vi gick runt och tittade på och i många av kyrkorna runt om kring. På kvällen tog vi bussen/bilen ut till Bodbyn 21 (tror numret stämmer) till familjen Bergner och blev där bjudna på oerhört god mat och en allmänt trevlig kväll, det tackar vi för.

Vi har hunnit med ganska mycket så det blir ingen ingående redovisning. Vi har besökt Sjukhuskyrkan och fått veta lite mer om hur de jobbar och varför de befinner sig just på sjukhuset. En kväll var vi på universitetet på Credos grubbelcafé. Credo är en kristen grupp på högskolan/universitet och just grubbelcafét vi var på innebar att en person snackade ett tag och la fram några frågeställningar som vi sedan skulle diskutera tillsammans i smågrupper. Personligen tyckte jag att det var lite svårt att hänga med i resonemanget från början för både bredvid och bakom mig satt det folk som tolkade till engelska. Det var ju bra och roligt att där var personer från alla möjliga håll i världen. Jag hamnade i en grupp med två etiopier, en mormon från USA och några från Bibelfjäll. Blev peppad att gå med i någon liknande grupp i framtiden när/om jag pluggar på högskolan.

Vi var och fikade på EFS och fick se var de höll till. Fika blev det också hos Bilda (vi hann fika mycket denna veckan) och där pratade vi om vår kommande resa till Israel, kopierade våra pass och fyllde i papper. Nu är vi nästan helt förberedda för det heliga landet. Måste säga att vi mött inspirerande och härliga människor varje dag. En av dem är Magdalena som jobbar på Öppen Gemenskap. Deras arbete går ut på att hjälpa utsatta människor i samhället, lite som RIA men ändå annorlunda. ÖG ägs av några lokala församlingar och Umeå kommun. Vill ni veta mer kan ni gå in på deras hemsida www.oppengemenskap.se. Vi sponsrade dem lite när vi köpte varsin t-shirt med deras budskap tryckt på ”Alla människor är viktiga. Alla dagar.” Så sjukt bra.

Det var lite om veckan i Umeå, vi hann med en hel del till men det kanske kommer en annan gång.. I fredags åkte ungefär halva klassen hemåt medan de andra stannade för konferensen Livsväg som pågick under helgen. Vi som längtade till Hemavan hade en lugn fredagkväll med filmmys och popcorn. Så fort vi vaknade lördag morgon åt vi frulle och sen var det på med skidorna/brädan för att ta sig ner och köpa säsongskort. Resten av dagen tillbringades sen i Centrumbacken med paus för gemensam lunch. Sikten var inte den bästa i backen eftersom det flög snö från kanonerna i backen bredvid men det hindrade inte oss. En lift och en backe öppen, ingen kö och inte särskilt mycket folk så gårdagen var riktigt härlig. Jag passade på att åka skidor innan lunch och snowboard efter. Det medförde viss träningsvärk känner jag idag :S men det är sånt man får stå ut med. Nu är det dags att ta sig ut igen. Linda och Josef är därute i snön så jag ska se om jag hittar dem. Borde dock inte vara så svårt med tanke på den enda öppna backen..

/Johanna H

Blå träffen

Gud skapade människan till sin avbild. Unika människor som han älskade lika mycket var och en. Sen hände nåt konstigt. Människorna började göra skillnad på varandra, och det faktum att alla var lika mycket värda blev mindre tydligt. Människorna började kategorisera och bedöma varandra. En sorts människor började benämnas som utvecklingsstörda, förståndshandikappade, ”människor i behov av särskilt stöd”, ja, orden är många och inte särskilt rättvisande om du frågar mig. Igår kväll fick vi träffa människor som brukar benämnas med dessa ord.

Jag skulle vilja använda andra ord. Till exempel levnadsglada, spontana, ärliga, fantastiska. Förebilder. Att se deras glädje och höra deras klockrena kommentarer, som inte innehöll något som helst ont, lärde åtminstone mig otroligt mycket. Inte så att jag hade tänkt något annat innan, men det blev så himla tydligt igår. Det slog mig hur korkade vi människor är, som tar oss friheten att värdera andra människor, precis som att någon hade bett om vår åsikt. Det har ingen, och allra minst Gud. Han skiter fullständigt i vad vi tycker om någon annan, han älskar den personen lika mycket ändå. Däremot tror jag inte han skiter i huruvida vi gör det eller inte. Han vill ju att vi ska vara som han, och Jesus är vår förebild på den punkten. Och vad gjorde Jesus? Jo, han umgicks med dem som världen i övrigt inte tyckte att man borde umgås med. Dem som samhället hade dömt ut.

Varje onsdag fylls kyrkan av dessa glada, på Blå träffen. Där gör de en massa roliga saker, och alla får vara med så gott de kan och vill. Och som de kan och vill. Grisbackakyrkans anställda och ideella har sannerligen fattat grejen. Och det bästa av allt är att när man fattat det och börjat leva så, då får man reda på en hemlighet. Det är nämligen ingen barmhärtig, uppoffrande gärning man gör, utan det ger en så sjukt mycket själv. De tackade oss för att vi kom dit till dem, men som vi svarade åtskilliga gånger: det var vi som skulle tacka dem.

Nästa gång ni sjunger ”Du vet väl om att du är värdefull”, ”Han har öppnat pärleporten” eller om ni håller i en andakt eller ett seminarium, tänk då hur det hade varit om alla stod upp och dansade, om spontana skratt och kommentarer inte hade låtit vänta på sig eller om alla vågade dansa loss när man höll i ett danspass. Jag var med om det igår, och det var verkligen helt fantastiskt.

/Frida

Vintern är här, eller?

På bara några dagar har vintern kommit. I alla fall känns det så för oss sörlänningar. Det är kallt, snöar (i alla fall på kvällarna) och vi har sett häftiga norrsken. De som har bilar har bytt till vinterdäck, så mamma, du kan vara lugn :)

Nu har vi avslutat kursavsnittet om Mose. Vi har även diskuterat etik och förberett oss för vår Mellanösternresa, som vi ska göra i början av december. Åtminstone några av oss skulle vilja åka dit nu på direkten. Tur då att det bara är typ 1,5 månad kvar. Tiden går så fort men ändå så långsamt här. Fort för att vi gör mycket på kort tid, långsamt för att man aldrig behöver tänka längre än en vecka framåt. Knappt längre än några dagar. Detta blev en oväntat filosofisk parentes av detta inlägg.

NEEEEEEEEEEEEEJ! Det blev nästan mål i matchen mellan Sverige och Holland.

Idag har jag och Johanna E badat i Umeälven. Vi har som sagt en pakt som innebär att vi ska bada ute minst en gång varje månad. Taktiken var springa, simma, doppa sig, upp. Så fort som möjligt. Hjälp vad kallt det var. Men roligt var det, och vi blev på ännu bättre humör av Rednex som hördes från bilstereon. På med kläderna, in i bilen, köra de 300 metrarna till SMU Fjällgård. Värt.

Ikväll har det även varit öppet hus här för folk som var nyfikna på vad vi egentligen gör på Bibelfjäll. De fick se bilder och höra om vad vi gjort hittills och hur vår kurs är uppbyggd. Dessutom fick de fika med oss och inspektera vårt boende (!) och vårt klassrum/kök.

Ja det var lite från mig. Nu ska jag koncentrera mig på matchen. //Frida